Dataspel expanderar kraftigt

Dataspelsbranschen är jämförelsevis ung. En självklarhet, eftersom den kräver viss teknik. Spel började spridas mer allmänt med spelkonsoller, på 70-talet och fick mer fart när hemdatorerna blev vanligare. Svenska speltillverkare fick rejäl vind i seglen runt sekelskiftet.

”Men på 90-talet försökte vi göra spel för en svensk publik. Det var lek och spel som man skulle lära sig något av. Vi hade en lite för instrumentell syn på det”, erkänner Per Strömbäck som är talesperson för Dataspelsbranschens samarbetsorganisation.

Förändringarna kom dock med internationaliseringen och på 2000-talet kunde man börja tala om en bransch som är ”borne global”.

Branschen växer kraftigt. 2009 omsatte man en kvarts miljard kronor med drygt 1.000 anställda. 2020 var omsättningen uppe i 35 miljarder och 6596 personer arbetade i branschen.

Fler skulle det nog kunna vara, om det fanns folk att rekrytera.

En lösning på det kan vara att etablera sig utomlands. Som Avalanche Studios, exempelvis. En spelutvecklare med kontor i både Stockholm och New York.

”Det beror bland annat på att de stora företagen sitter i USA och det blir lättare att marknadsföra sig, om man finns på plats. Alla utvecklare vill inte heller flytta till Sverige. Med en studio i New York har vi lättare att rekrytera men också att öka de kulturella influenserna”, förklarade Avalanche Stuidos vd, Pim Holfve.

En fördel med New York är dessutom att det går att få tag på bostäder, vilket är betydligt svårare i Stockholm.

Dataspelsbranschen sysselsätter kompetenser från många olika håll. De tre huvudgrupperna är grafiker, programmerare och speldesigners.

”Det viktigaste för oss är att komplettera bilden av programmering med kreativitet.  Vi betraktas som en techbransch, men det är vettigare att tänka i termer av konst och underhållning”, menar Per Strömbäck.

Och kreativiteten gäller inte bara dem som utvecklar spelen.

”Spelen blir som bäst när de frigör spelarens kreativitet, snarare spelutvecklarens”, säger Per Strömbäck som tillägger att spel alltid haft en social funktion.

”En spelare mot en dator är en parentes. Idag spelar man med andra, precis som, man alltid gjort, ända sedan de första brädspelen.”

 

Text: Carin Fredlund